I himlen

Välkomna, välkomna till 2011 års mest passiva blogg. Den drivs av en just nu roterande kvinna. Jag roterar för att finna rätt vinkel. Vet inte riktigt vilken rytm jag skall hålla då vissa dagar kräver gasen i botten och andra fungerar på autopilot.

Kärlekens nära som varit dålig så länge har somnat in. Han lämnade oss igår kväll och jag fick se någon nära mig återigen vara förtvivlad på det där sättet människor blir när en nära själ upphör sin existens hos oss. Jag vet inte hur det där känns än. Jag har inte kunnat trösta min mamma de två gånger hon blivit sådär förtvivlad över sin far, sin syster. Inte heller då hennes andra syster förlorade en fot och hon låg förtvivlad och grät. Jag fasar för min roll då kära förlorar sina kära. Jag blir handlingsförlamad och tungan vänder sig i gomen.

Det gör ont att se människor man älskar känna sorg och smärta. Det gör ont på ett sätt jag inte är van vid att hantera. Detta är inte lätthanterligt för någon misstänker jag.

Sen kan jag inte heller förneka att såna här händelser får mig att fasa något jag sällan funderar på och heller inte räds i normala fall. Nämligen att någon nära mig ska förtvinas ut i universum.

Det hela är en röra.