Igår satt vi i bilen. Tre invandrarkvinnor från mellanöstern och min flicka som är född här, har svensk pappa men utländsk mor. Det är ett mysterium huruvida hon räknas som andra generations invandrare, svensk eller bara halv. Hursomhaver...
Min mamma, som snart bott halva sitt liv i Sverige, frågar mig om jag hört om Säpos varning om att landet är under hot. Min första tanke är "va? hot?" Vi bor liksom i Sverige. Vem vill oss någonting. Vi gör ju ingen illa direkt. Vi finns knappt. Men min mamma är seriöst helt inne på det här med att Sverige är under hot och berättar om nån skala där hotet anses vara väldigt allvarligt.
Så jag drog upp iFånen (den är så bra, till så mycket) och kollar sydsvenskan. Morsan hade rätt. Det står en lång artikel om terrorattacker som kan ske överallt i Europa. Big Ben, Eiffeltornet etc. är under bevakning. I Aftonbladet står det TERRORLARMEN - Kan slå till när som helst.
Jag är så trött på skrämseltaktiker. Jag är så trött på rädsla. Jag känner mig terroriserad av Sydsvenskan och Aftonbladet som tycker det är viktigare att skapa oro i mitt sinne än att påminna mig om den fantastiska människa jag är.
Om någon vill bomba eller spränga Turning Torso, Globen, Kaknästornet eller rosenbad...så gör de det oavsett om jag springer runt och är rädd eller ej. Jag, du eller Ullabella vinner ingenting som individer på att vara varken oroliga eller rädda för saker som må hända sker.
En annan del av mig tycker dessutom det är högst olämpligt att några veckor efter SDs intrång, jag menar ingång i riksdagen, skrämma det svenska folket för Al-Qaida...Quida...Qiada... ja ni förstår. Speciellt eftersom närmare 6 % av befolkningen tror att muslimer är det största hotet mot mänskligheten i världen...eller jag menar Sverige.
Jo...jag är trött på en del saker. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar