Lite si och lite så

Ibland skuttar jag nästan till jobbet. Känner att idag så ska jag göra så, säga si och motivera. Känner att min motivationsribba är så hög att om man minsann inte motiveras så ja...det går inte helt enkelt. Det är då jag är på topp.

Sen finns det dagar som idag. Jag vill bara rycka på axlarna och säga: Ja...jag fattar inte hur du ska göra. Jag vet inte ens om det går att förändra någonting.
Sen vill jag bara krypa in i ett mörkt hörn o surfa runt på massa sidor.

Jag antar att detta är det man kallar normalt. Hade gärna liksom inte varit onormal om man säger så.

Får väl inspirera imorgon. Ska på halvdag-studiebesök imorgon. Varken valt dag eller besöksplats själv. Min handledare är tämligen pushig. Men ja...jag behöver henne. Hon får "ground:a" mig. "Tycker du ska gå dit, det är bra för dig." Säger hon ofta. Jag väljer att lyssna på henne.