Love is the shiznit!

I helgen hängde jag ju med kärleken och hans societetsvän, kan vi kalla honom, samt hans flickvän. Ingen av de kommer från någon högstatus familj eller är societetsmänniskor. Men de vill gärna klä och uppföra sig därefter. Det kliar likt allergiska reaktioner i min kropp när jag tänker på just den grejen med dem. Men de har även trevliga sidor samt att det oftast ger mig givande diskussioner att vara med dem. De är inte hjärndöda, men aktiverar hjärnan med, enligt mig, helt fel åsikter och tankar till en del.

Hursomhaver...

Denna kväll orkade jag inte snacka om tomma saker och jobb, så därför ställde jag in mig på super-envis-mode och tog en diskussion kring upplevelsen om objektivitet och argumenterade för att den kanske inte ens finns. Alltså att man kan uppleva att det finns en objektivitet men att det ändå är något subjektivt eftersom allting påverkar en. Sen hamnade vi i en pretty känslosam diskussion om gott och ont och även om definitionen av stöld och hur jag kan rättfärdiga nerladdning och inte moraliskt dömer någon som säljer plagiatplagg.

Denna diskussion ägde rum och flickvännen tillförde inget i diskussionen. Hon satt tyst. Det började klia mer, för jag klarar inte av människor som inte säger något när det så uppenbart är en diskussion. Jag har en dålig sida. Jag ser de som svagare. Trots att jag tycker att det många gånger är starkt och klokt att hålla käft. Min underbara dubbelmoral, som även kan vara din. Människor som människor.

Societetskillen argumenterade mot mig. Min egen kärlek argumenterade mot mig, men förklarade vad jag menade då s-killen missförstod mig.

Jag njöt. Jag älskar nämligen att diskutera saker. Ju omöjligare, desto bättre. I min värld behöver vi inte komma fram till något så länge vi utbyter tankar.

När kärleken besökte wc:n började också diskussionen dö ut, samtidigt insåg jag att stämningen också gjort det. Så jag ursäktade mig och sa att jag innerligen hoppas att de inte tog illa upp och att jag verkligen älskar att diskutera. Jag fick kommentaren: "Det blev lite livligt, hehe." I mitt huvud tänkte jag "svenskar" och himlade med ögonen. Min fördom är nämligen att svenskar är konflikträdda. För mig är en diskussion inte en konflikt. Aja!

Hela kvällen på bion och efteråt hade jag dåligt samvete. Senare hemma med kärleken bad jag om ursäkt och sa att jag hoppas att hans vän och dennes flickvän inte vill sluta umgås med mig för detta nu. Han trodde jag hade gjort det hela större än vad det var.

Några dagar senare sa kärleken: "När jag blev kär i dig blev jag mest kär i din passion i diskussioner. I framtiden hoppas jag att vi sitter på middagar med viktiga personer och att du står på för vad du tror och tycker. Då kommer jag vara stolt över att du är min tjej. Så sluta säga att du kanske gör fel och be om ursäkt."

Fatta så glad jag blev. Då blev jag nykär gånger tusen. Sånt här är mer värt än tio par skor, fem väskor, alla rosor i världen och alla Star Wars filmers nypremiär med alla skådisar närvarande. Jag gick på moln, så som man föreställer sig att det ska kännas i alla fall.

Det var det jag ville få sagt med detta långa inlägg. =)