Soc på stan!

Jag jobbar ju som socialsekreterare samtidigt som jag håller på o utbildar mig till en. Mitt ena jobb är förebyggande arbete och går ut på att promenera omkring på stan och områden där ungdomar "hänger". Tanken är att där andra vuxna inte interagerar med ungdomar ska vi finnas som stöd och trygghet, förklarat i det stora hela.

Eftersom vi aldrig kan ana när vi har samtal och sällan har uppföljningssamtal som sker på vanliga socialtjänsten, exempelvis... Är det också sällan vi vet hur stor inverkan vi faktiskt har på ungdomarna. Minns de oss ens?

När vi kommer gående med jackorna vet de flesta att vi representerar Socialtjänsten, de brukar hojta och kalla oss för "Soc". Ofta minns de också vad de samtalat kring med någon av oss. Men jag har än så länge inte blivit igenkänd privat av ungdomarna. Inte vad de uttalat. Förrän ikväll...

På min rast går jag in på närmsta Statoil för att köpa cigg. Ja, jag är en rökare tyvärr.
Där inne står tre killar jag haft samtal med ett par gånger. Den ena tittar på mig och säger:

- Jobbar inte du på radio typ?
Jag: Nä... jag är soc på stan.

Killen rodnar och hans kompisar börjar terra honom för att han kände igen soc.
Men jag blev jätteglad. För de minns oss nånstans där i bakhuvudet, även våra ansikten. Han trodde till och med jag var känd. =)

USA here we go...

Våra biljetter till L.A är bokade nu. I slutet av mars åker vi. Jag, dottern, broder och moder till andra sidan Atlanten.

Häromdagen satt jag och kärleken på bussen och då från ingenstans utbrister jag förtvivlat...
"Vi måste ju ha en bilbarnstol när vi är i USA."
Han - Va?
Jag - Ja...hur ska vi annars åka bil med prinsessan med?

Då insåg jag att jag är en mamma... det är inte första gången. Men jag förbluffar mig själv lika mycket varje gång när jag tänker på helt ansvarsfulla moders-grejer. Bilbarnstol. Handbagage - check. Och jag som hade lovat en killkompis att han skulle få bli handbagage.

Sen en sjuk sak...
Jag har haft konstiga tankar om att konstiga saker ska ske när vi är där. Att något ska hända prinsessan. Vi ska inte till nåt u-land men på något sätt känns USA som ett osäkert kort på många sätt för mig. Vet inte varför. Oro. Baksidan av att vara mor och kvinna. Never get kids. Skoja.

Förebild

Igår gick jag och köpte fjärde och femte boken i Stephen Kings Mörka Tornet serie. Jag kan inte pausa och läsa något annat däremellan trots att jag vill läsa andra böcker. Jag tänker på de där karaktärerna och deras ka-tet för mycket för att släppa de en period.

Men det jag tänkte berätta egentligen handlar om när jag skulle köpa böckerna. För att vara säker på att hitta böckerna får man gå till Sci-fi bokhandeln, vilket i sig är en upplevelse. Att gå in där är som att entra en helt annan värld. En blandning av framtid, forntid, fantasi och kreativitet under noll kontroll. Jag älskar att vara där.

När jag kommer till kassan står expediten (en kvinna i 30 års åldern) och berättar med stor inlevelse om en bok till en vän vad det verka) jag väntade och tittade in smågrejerna vid kassan. När de är klara med sitt prat börjar hon "blippa" böckerna och säger "hej förresten jag var så inne i att prata." Jag berättar att jag förstår och att det verkade vara en väldigt viktig bok hon pratade om.

Då säger hon något magiskt. "Det är min bok." Jag frågar helt fascinerat om hon skriver en egen bok. Hon berättar att det är hennes andra bok och att det samlas på mycket ångest medan hon skriver och att hon inte vet vad hon ska skriva ibland för hon fastnar om och om igen. Jag hade hört henne prata om bi- och huvudsatser och bara det fick mig att bli yr.

Jag vill och kommer en dag skriva en bok. Men jag har aldrig funderat på det här med huvudsatser och grammatik och stilistiskt skrivande. Jag bara antar att det kommer falla sig naturligt för mig. Jag har alltid varit grym. Sen är jag väldigt medveten om att min ordföljd emellanåt skiljer sig väldigt mycket från den traditionella. Kärleken tycker ofta jag formulerar saker i fel ordning, men för mig är det fullt naturligt. Så jag vill föra det vidare på nåt sätt.

Dessutom har jag mycket att säga, mycket att komma fram till. Hon inspirerade mig väldans. Den där kvinnan i Sci-fi bokhandeln. Hon är en förebild. Två minuter tog det.

Tänk på att du kan bli någons förebild på några ögonblick.

I himlen

Välkomna, välkomna till 2011 års mest passiva blogg. Den drivs av en just nu roterande kvinna. Jag roterar för att finna rätt vinkel. Vet inte riktigt vilken rytm jag skall hålla då vissa dagar kräver gasen i botten och andra fungerar på autopilot.

Kärlekens nära som varit dålig så länge har somnat in. Han lämnade oss igår kväll och jag fick se någon nära mig återigen vara förtvivlad på det där sättet människor blir när en nära själ upphör sin existens hos oss. Jag vet inte hur det där känns än. Jag har inte kunnat trösta min mamma de två gånger hon blivit sådär förtvivlad över sin far, sin syster. Inte heller då hennes andra syster förlorade en fot och hon låg förtvivlad och grät. Jag fasar för min roll då kära förlorar sina kära. Jag blir handlingsförlamad och tungan vänder sig i gomen.

Det gör ont att se människor man älskar känna sorg och smärta. Det gör ont på ett sätt jag inte är van vid att hantera. Detta är inte lätthanterligt för någon misstänker jag.

Sen kan jag inte heller förneka att såna här händelser får mig att fasa något jag sällan funderar på och heller inte räds i normala fall. Nämligen att någon nära mig ska förtvinas ut i universum.

Det hela är en röra.

Mitt 2010

Förra året började i tårar av ett sms, då jag låg bredvid bästa vännen. I chock väckte jag henne och paniken inledde året.

Paniken la sig samma dag då det hela blev inledningen till det bästa år jag upplevt i vuxna dar.

Men paniken kom strax tillbaka i annan form, men jag vann återigen och allting löste sig. På en dag skrev jag tre uppgifter och en av de är fortfarande bland det bästa jag skrivit.

Jag började trivas i skolan under, den då fjärde terminen. Skrattade mycket med min grupp och glädjes åt att gå dit varje dag.

En destruktiv vänskap avslutades i det tysta från mitt håll och nu i efterhand är detta ett av årets bästa beslut.

Nytt jobb kom min väg och dubbla skift påbörjades under våren.

Sommaren blev påfrestad, men gav mig mycket självinsikt då jag spenderade ett par veckor ensam på fritiden. Dottern var på semester med mormor och kärleken var långt bort i Asien.

Jag skrattade och fick nya vänner på jobbet. Samtidigt som jag fick nya erfarenheter.

Sensommaren bjöd på road trip i landet med dottern och kärleken och först då insåg jag hur mycket kärleken älskar mig.

Hösten bjöd på intensiva veckor av dubbelheltidsarbete. Mina ögon gick i kors och jag började utveckla ett sämre mående. Efter några dalar fann jag balansen på egen hand med stöd från kärleken.

Praktiken började gå mig på nerverna (eller ja handledaren) och jag fick ha egna klienter och ANSVAR.

En gammal vänskap blommade och gav mig glädje.

------------------

2010 har varit ett väldigt glatt och lärorikt år. Jag tror att det föll sig naturligt efter ett helvetes 2009, men hoppas på att ha fel, för då skulle det förmodligen innebära att 2011 inte blir lika bra.
Men jag har klarat mycket och klarar mycket till.

2011, hit me hard!

Kort resume

Vilken stress det var inför jul och nyår. Och illa kvickt är allting slut.

Julafton var hur mysig som helst med familjen och kärleken. Dottern fick givetvis flest julklappar, även om det var alldeles för mycket klappar. Vår bokklubb hanns inte med på julafton eftersom ingen av oss tre hade läst ut boken till dess. Aj aj på oss. Men på juldagsmorgonen vaknade vi tidigt och medan jag städade som en dåre hemma, läste brodern ut sin bok.
Jag läser första boken nu och ska hinna andra innan det blir den fjärde boken, som vi ska sammanträda och diskutera nästa gång.

Mellandagarna försvann i en oas av lek, umgänge med vänner och kärleken.

Nyår blev mysig med middag, sällskapsspel och raketer. Dottern somnade kl halv två på natten och har nu vänt dygnet för första gången som 6åring. Det får ordnas till ikväll.

Idag blir dessutom dottern hela 6 år. Kalas blir det till helgen, men vi ska mysa till det idag, trots att min plånbok ekar.

Billybumlare

I boken jag läser inför julafton finns det bland annat med en påhittad figur som enligt bokens beskrivningar ska se ut något som denna ritade bild.

Jag kan säga att jag är kär. Den härmar enstaka ord man säger och den ser ju ursöt ut. Vill haaa! Dessutom heter djuret: billybumlare. BUMLARE. Hur sött är inte det?

Alla hönsen är inte hemma

På senare tid har jag blivit klumpigare än vanligt. Jag slår mig i saker, upptäcker blåmärken jag inte har minne av att ha fått. Jag kan yra omkring hemma från rum till rum för att jag lyckats glömma bort vad det är jag letar efter. Jag slänger saker som ska placeras på annat ställe osv..

Ni förstår. Jag är inte riktigt m.e.d.

Nu har jag dessutom toppat denna lista genom att stuka foten två ggr på en vecka. Det gör extraont nu, för foten fick aldrig läka när jag stukade den andra gången.

Jag behöver verkligen julledigheten. Jag behöver vila och starta om.

ps. Jag behöver komma ifrån min handledare också.

Trötthet

Igår när jag somnade strax efter två verkade det inte som en så dålig idé att somna så sent. Boken var ju så intressant och jag hade faktiskt sovit middag.

Men nu är jag så trött att jag bara vill sova...och då måste jag hem och städa. =(
FAIL.

Världen är en underbar plats

Jag ljuger ibland...
och ibland säger jag sanningen när jag inte hade behövt göra det.

Jag håller ibland tyst när jag behöver öppna käften.
Ibland säger jag för mycket när jag borde hålla käft.

Jag försvarar människor jag inte känner...
och ibland anklagar jag människor jag känner.

Ibland har jag världens tålamod.
Medan jag ibland blir otrevlig och vill skrika för att tålamodet sviker.

Ibland är jag vacker och
ibland är jag ful.

Jag är fylld med fel och brister.
Men jag gör också gott och sprider glädje.

Jag är människa. Varken mer eller mindre.
Jag återspeglar världen och världen återspeglar mig.
Låt oss älska världen.

Helgen gick alldeles för fort.

Fredagen:
- jobbade 18 timmar och fick under den tiden...
- samtala med världens roligaste väktare.
- träffa en hel del poliser undercover!
- öva på min väldigt kassa franska med franska kids.
- äta julbord med styrelsen från min boförening.
- kramas och prata med en A-lagare som bjöd mig på ost.
- titta live på Musikhjälpen.
- vricka foten.

Kom hem tröttare än på länge och somnade på tio minuter.

Lördagen:
- till Ikea för att köpa skrivbord och stol till dottern. Gjorde världens snabbaste Ikeabesök.
- åt korv och pizza för 5 kr styck. Ikea såklart!
- monterade ihop båda grejer till en tre låtars playlist som gick på repeat.
- fick ont i underarmarna av allt skruvande.
- uppdaterade mig på seriefronten.
- fräshade till mig.
- tackade nej till fest hos kärlekens kusin och mös med mat och glass själv.
- såg en film TVÅ ggr.
- pratade med kärleken nästan hela natten.

Söndagen:
- vaknade sent.
- besökte Ikea för att en del av stolen inte gick att montera.
- åt korv och pizza. =)
- läst vidare på min King-bok.
- SOV MIDDAG. kan meddela att det var underbart!
- sett Unthinkable som spelade på människans moralisering i kriser och visade hur grymma människor kan vara.

Haft en bra helg som bjudit på vila. Nu kanske jag klarar jag den kommande veckan som bjuder på jobb, praktik, julklappsshopping, städ och umgänge. Längtar redan till fredag.
Håll tummarna för mig som ska genomlida 18 timmars arbetsdag 3 dagar i rad innan julafton.

När det plötsligt går uppåt.

Idag har jag varit och besökt en av mina klienter som för ett litet tag sen gick in i ett program på ett behandlingshem och det är nog det mest upplyftande jag upplevt på hela praktikperioden.

Min praktikperiod började jättebra och har dalat väldigt mycket på sistone. Ibland vill jag strypa min handledare och tycker att hon är världens största MUPP. Men jag försöker hela tiden andas lugnt och tänka "hon är sitt bästa." Det funkar ibland, ibland vill jag bara vråla.

Så dagens besök på behandlingshemmet var välbehövt och jag är fortfarande skitglad. Min själ, min existens i universum önskar verkligen X all lycka och framgång. Nu ska hela universum jobba för att hans vilja skall bli verklighet.

Robyns bästa! Indestructible

Förmodligen årets bästa låt! Läs texten här och njut.

Måste älska kungen!

Senast min bror var här nere kom han med den briljanta idéen att jag, han och kärleken skulle börja läsa Stephen Kings livsverk. Det är 7 böcker i serien Det mörka tornet. Fantasyböcker är det.

Och ni som inte vet - jag är lite av en nörd, så jag tackade inte nej. Dessutom har jag inte läst nåt av King på flera år. Under flera år läste jag nästan bara King, men då var jag också tonåring.

Så nu ska kärleken läsa första boken.

Brorsan andra.

Och jag den tredje.

Sen på julafton ska vi berätta om böckerna för varandra o diskutera. Måttligt nördigt ja. I like.

Saken är den att för två dar sen hade varken jag eller kärleken ordnat fram böckerna. Så smått i panik köpte kärleken våra exemplar. Nu har vi båda börjat läsa och...

...vi är redan sålda på våra böcker. Efter 60 sidor. Jag var såld efter inledningen, trots att jag läser den tredje boken.

Så ett gott tips för den som vill vila tankarna från verkligheten.

Rolig kuriosa om King...han drogade en hel del ett tag i livet och har inte minnen av allt han skrivit. Bland annat Cujo minns han inte ens att han skrivit. ÖVERfett.

En beskrivning

Hostar som om en hårboll fastnat i strupen på mig. Det går inte att låta bli att hosta och det går inte heller att hosta, för hostan i sig gör ingen skillnad. Det kliar och retas.

Jag försöker skriva en uppgift som ska lämnas in imorgon. Tycker uppgiften är skit och onödig. Men jag skriver en massa påhitt som kommer gå hem. En hel del av litteratur är bara rappakalja faktiskt. Intetsägande i slutändan, finns egentligen bara till för att vi akademiker ska känna oss smartare. Som att vi kan nåt.

Framför mig ligger saker utspridda. Tipp-Ex penna som knappt fungerar, pennor och en massa gem. Kalender, skrivböcker, nässpray, mobil, post-it lappar och massa plastfickor. Mitt i allt detta ligger det ett knäckebröd (för er upplänningar hårdbröd eller vad ni säger). Tror den väntar på att bli uppäten. Man kan säga att det ser ut som kaos här. Men jag gillar det.

Jag bara önskar att denna uppgiften blir klar snart och att jag kan bli frisk.

O så vill jag ha 150 miljoner kronor. =)